I 16 år har jag haft Jante sittande på min axel i form av en artikel från Aftonbladet 2004.

I den kan jag läsa att dåvarande finansministern Pär Nuder kallade oss 40-talister för köttberget:

”Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda. Det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem.” 

Pär Nuder ville sätta fler i arbete för att klara försörjningskvoten.
Hans uttalande gjorde många människor upprörda och en del av oss kände oss utpekade som parasiter.

Då satt jag på en tjänst som utbildningsansvarig på en KY-utbildning i Reklam- och industrifoto på Fotoskolan i Gamleby som vi startade upp 1998. Vi gjorde ett bra jobb och slussade ut flera hundra yrkesfotografer under dessa 12 år som jag arbetade där.
Nuders ord fastnade i skallen. Jag ruvade på dom något år men sa till slut upp mig från min intressanta och välbetalda tjänst. Kände att jag skulle stiga åt sidan och lämna plats. Skaffade fram en ersättare i 30-årsåldern som jag trodde mycket på. 

Min chef bad mig ta tjänstledigt ett år istället, vilket jag gjorde och drog 35 mil ner till Västkusten. Firade min 60-årsdag i lugn och ro. Kände mig nöjd för att jag lämnat plats åt en annan generation. 

Efter ett halvår blev jag ombedd att komma tillbaka och jag gjorde det direkt. Glömde Nuder och köttberget och jobbade med glädje på ett tag till.

Att jag aldrig har slängt artikeln har jag undrat mycket över. Skulle jag aldrig glömma att jag var en del av köttberget som skulle ligga samhället till last? 

Men så kom jag på vad Henrik Höjer, Forskning &Framsteg skrev 2005:

”Finansminister Pär Nuder kallade 40-talisterna “köttberget”, men faktum är att de sedan länge är omsprungna av 60-talisterna – Nuders egen generation.” 

Mellan 1940 och 1949 föddes 1,2 miljoner barn i Sverige.
Under hela 60-talet föds 1,3 miljoner barn.
Alltså kommer det hela tiden nya ”köttberg”. Det är bara att gilla läget.

Krögare

Till slut tog jag en utmaning i en ny bransch och sa upp mig på riktigt. Jag skulle bli krögare ihop med min dotter. 

Ingen åldersnoja här inte vid 63 års ålder. Läste böcker och artiklar om ”Den tredje åldern” som jag tyckte att jag befann mig i trots att jag fortfarande arbetade. 

Till min 70 års dag bjöd jag in till öppet hus på vår restaurang. Jag ville att mina vänner skulle fira in min nya ålder tillsammans med mig. Det blev en trevlig fest med vänner i olika åldrar.

”Tredje åldrare” beskrivs som ålderspensionärer som är oberoende, har mycket tid till sitt förfogande, är relativt ekonomiskt välbärgade samt friska och inriktade på självförverkligande genom olika former av aktivitet. 

Istället för att utgöra en social livs fas som inkluderar en heterogen grupp äldre personer och sociala problem likväl som möjligheter, framträder snarare den tredje åldern inom forskning som en homogen social kategori av resursstarka och aktiva äldre personer eller som ett perspektiv som fokuserar på vad som inom samhällsvetenskaplig forskning om äldre och åldrande kallas det positiva, produktiva och aktiva åldrandet.”
(Ett utdrag ur en rapport om den tredje åldern som är skriven inom ramen för forskarutbildningen i socialt arbete, Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete vid Växjö universitet.) 

Förra året bestämde jag mig för att bli pensionär på riktigt för att få mer tid till mitt förfogande och kanske inrikta mig på ”självförverkligande” genom olika former av aktivitet. Visste inte riktigt vad det innebar, då jag alltid älskat att arbeta åt andra.

Slutade jobba och sålde mitt hus. Drog till Varberg. Fick en underbar liten lägenhet med stor altan. Köpte nya noga utvalda möbler och väntade bara på våren så att jag kunde köpa trädgårdsmöbler och växter till altanen. Ingen åldersnoja. Dammade av min cykel och köpte en bra cykelhjälm. Livet var ganska gött.

Men allting förändrades över en natt.

Åldersnoja och Corona

Den 7 mars sa det pang. Jag ramlade på en trottoar och slog mig så illa att jag inte kunde ta mig upp själv. Folk strömmade till för att hjälpa mig och jag hörde någon förklara för någon annan att ”det är en äldre dam som ramlat”. 

Åldersnojan kom till mig. På akuten konstaterades en bruten överarm. Blev hemskickad med morfin och andra vanliga värktabletter samt med armen i mitella. Var väldigt arg för att jag bröt armen. Det passade inte in i mitt liv just då.

Coronapandomin med isolering i hemmet för oss som var 70+ och äldre gjorde ju inte saken bättre för mitt ego, mina egna planer. 

Nu kom Pär Nuder upp i skallen igen. Jag plockade fram artikeln från Aftonbladet 2004 som tog upp Nuders uttalande om att det stora köttberget 40-talisterna skulle bli en stor belastning för samhället Det kändes som han hade rätt fast han uttryckte sig klumpigt och drog alla över en kam.

Jag tolkade att karantänen i hemmet berodde på att vi inte skulle ta upp plats i vården. Vi skulle återigen stiga åt sidan. Nu var plötsligt inte 70 det nya 50 längre. 

Sedan 1971 har äldres hälsa studerats i den så kallade H70-undersökningen. Forskare på Göteborgs universitet har under åren följt tusentals äldre och kartlagt deras hälsa.
”Åldrandet har förändrats dramatiskt de senaste 50 åren – i positiv riktning. Dagens 70-åring är som 70-talets 50-åring. Friskare, lyckligare och har bättre sexliv”. Det visar en studie från Göteborgs universitet.
”Det är enorma förändringar. De 70-åringar som vi undersökte på 70-talet var som små löv, blåste man på dem så ramlade de omkull. I dag är man mycket mer robusta, säger Ingmar Skoog, forskningsledare. Dagens 70-åringar är intellektuellt klarare, bättre på gångtester och fysisk funktion. Där ser vi en stor förändring på bara 15 år”.

Där hade jag ju varit alldeles nyss. Nu kände jag inte igen mig, blev riktigt sorgsen, tappade all lust och energi. Var jag på väg in i den ”Fjärde åldern”.

Fjärde Åldern

Den fjärde åldern är en term inom gerontologin och står för den sista perioden i en människas liv.
Denna tid präglas av högre grad av sjuklighet samt nedsatt fysisk och psykisk förmåga. Man klarar sig inte själv, utan är beroende av hjälp från andra. Det går inte att ange någon exakt biologisk ålder för den fjärde åldern utan den skiljer sig från den tredje åldern genom de begränsningar hälsan sätter för möjligheterna att leva ett oberoende liv och göra det man vill.

Gick själv in i en bubbla och tyckte väldigt synd om mig för att jag inte kunde åka ut och välja trädgårdsmöbler och växter. Det ingick ju i planen för mitt välbefinnande under några aktiva år 

Men givetvis kom barnen (60 och 70-talister) till min räddning. Dom köpte trädgårdsmöbler och växter som dom langade över staketet till altanen. (Jag betalar) Dom kom med godsaker till påsken och vi fikade på var sida om staketet. Svärsonen hade med sig camping stolar som han fick placera på körbanan eftersom det var en plantering utanför staketet. Nu fick jag en snygg prunkande altan och jag blev glad igen, fick mer energi, sådde och planterade, började ta promenader för att få upp konditionen igen och det hjälpte mig även att tänka klarare och ta mig ut ur min bubbla. 

Följde regeringens och Folkhälsomyndighetens uppmaning att hålla mig hemma för att inte bli smittad. Om jag går ut så håller jag avstånd.
Trivs egentligen rätt bra i min ensamhet som den introverta person jag är privat, men jag vill få tillbaka lusten att sysselsätta mig. Att tvätta händerna noga och väl är jag uppfostrad till så det är heller inga problem. 

Idag är mina tankar tillbaka på alla som lider av svåra sjukdomar, misshandel, fattigdom, utanförskap och människor som är på flykt eller i läger och som svälter. 

Coronapandomin är ju en del i det hela men vi får inte glömma det som idag inte får några rubriker eller inslag i nyheterna. Dom människorna och de problemen finns fortfarande kvar även när Coronapandomin lagt sig, med eller utan trädgårdsmöbler på min altan.

Ingelen Håkansson 

Swisha gärna en gåva till  123 220 79 75

 

Foto: Helene Bergman

Ingelen Håkansson är matfotograf, har varit föreståndare för Fotoskolan i Gamleby och även drivit en golfrestaurang på västkusten. Nu är hon också Gästkrönikör på Kärringbloggen.

Så här skriver Ingelen själv i sin presentation:

Jag har känt Helene i över 20 år. Vi har varit samtalspartner som uppmuntrat, stöttat och tröstat, skrattat och gråtit ihop. Mitt liv har kretsat kring bilder. Först som tecknare, sedan dekoratör, fotograf, fotolärare och utbildningsansvarig för en fotografutbildning. Slutade mitt aktiva arbetsliv som krögare, vilket inte var så stort steg som man kunde tro, då jag som kommersiell fotograf blev nischad som matfotograf. Det tar alltid lång tid för mig att inse att jag gjort något bra. Idag kan jag titta på mina reklambilder från 80-talet och bli förvånad över att dom var så bra. Det tog över 30 år. Min krönika handlar om att leva med Jante på axeln.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

1 − ett =