Friheten kommer varken från Gud eller Allah. Kvinnokampssånger från 70-talet 

Den oberoende Kärringbloggen är helt beroende av läsarnas gåvor.

Tack till dig som redan har swishat! Du som också vill stötta Kärringbloggen!

Swisha en gåva till 123 22 07 975

eller till PG 62 42 09-3

Dags att möta de kulturhyllade gangsterrapparnas könsrasism, där kvinnor är horor, med kvinnokampssånger från 70-talet. Kärringbloggen publicerar därför ett urval fräcka sånger från 70-talet. Kvinnokampen vanns inte med sippa, beslöjade, nedslagna ögon.Tvärtom det var röster som hördes.

Sången om kvinnans otäcka roller

”Ja, du gjort mig till en hora

till kroppen under dej,

mitt värde jag förlora

när jag blev en slav åt dej.

Mina plågor blev så stora

att jag kom att hata dej,

men det tröstar mej att du fick syfilis och gonorré av mej.”

Röda Bönor 1977

 

I kölvattnet av hyllningarna  av gangsterrappen från det kulturella, feministiska etablissemanget verkar det vara dags att påminna och återuppliva kvinnokampen och kvinnokampssångerna från 70-talet i Sverige. Det är inga blyga texter som Kjerstin Norén skrev och satte musik till och som proggruppen Röda Bönor  spelade in på LP. Kärringbloggen har fått dessa texter personligen av Kjerstin, för vi är ju 40-talister båda två. 

Texter som är fräcka men också roliga. Röda Bönor med sina kvinnoröster bidrog på sitt sätt till den kvinnokamp som gjorde att vi lyckades till stora delar slänga av oss det patriarkala oket. Tog våra män i händerna och vandrade mot ett jämställt Sverige.

Nedanstående texter från Röda Bönor tillägnas först och främst de kvinnor som hukar under det islamistiska patriarkala förtrycket ute i förorterna i dagens Sverige. Friheten måste du ta, ingen ger dig den. Texterna tillägnas också alla de kvinnor i landet som gjort offerrollen till sitt signum, ingen nämnd ingen glömd. 

Kvinnokampens döttrar som kom till dukat bord, efter det att 40-talistgenerationen sopat manegen med blod svett och tårar. Vi kvinnokampskvinnor som nu ser att de som kallar sig feminister idag inte längre hyllar starka, modiga och självständiga kvinnor. Tvärtom det är ett evinnerligt ömkande och tycka synd om.

Men se här! Läs dessa texter eller lyssna på Röda Bönor på Spotify och spotta upp er. Gråt inte längre – kämpa!

Sången om Anne-Marie

Gott folk, vi ska berätta om en sorglig tjejhistoria,

som kommer att ta glansen från vår välfärdssamhällsgloria

och flickan hette Anne-Marie, hon var som du och jag:

ej av bästa samhällsklass men full utav behag.

’Måtte jag så förbli’, sa Anne-Marie.

 

Och skolan gick väl bra fast hon var inte bäst i klassen

men hon var nöjd och glad, det ska man va i medelklassen.

Men världen kändes inneklämd och livet ganska trist,

hon insåg att hon måste flytta hemifrån till sist.

’Nu är frihetens tid’, sa Anne-Marie.

 

Och Anne-marie var nitton och då var det dags att knulla

och flickorna var blygare för pojkarna var fulla

och som dom snacka skit och som dom stank av öl och vin

och letade och fumlade men hitta inte in.

’Där slank kuken förbi’, sa Anne-Marie.

 

Men nästa gång gick bättre, då blev Anne-Marie på smällen

och det var inte dåligt för att vara första kvällen.

’Vad gör jag nu’, sa Anne-Marie, ’när jag har blitt med barn?

Ska jag eller ska jag inte gifta mig med karln?

Den som lever får si’, sa Anne-Marie.

 

’O jisses kors’, sa Anne-Marie, ’jag känner hur det rycker,

det ska väl gå för helvete, att leva utan krycker.

Jag satsar på mig själv och den som snart ska komma ut,

så får jag se, och ni får se, vad detta får för slut –

jag står fast och jag står bi’, sa Anne-Marie.

 

Men ensamhet och barn det blev med tiden svårt att bära

och det och mycket annat fick vår Anne-Marie lära

och fastän det gick framåt fick hon också många slag,

besvikelsen blev större, större, större dag för dag.

’Är man tjej får man tji’, sa Anne-Marie.

 

Men inte tappa taget nu, gå på och på och kämpa,

låt präktigt fyllda arbetsdagar sorg och smärta dämpa.

Ibland så fick hon höra: ’Du som är så grann och klok

ska väl inte tvunget bära yrkeskvinnans ok?’

’Vilken filosofi’, sa Anne-Marie.

 

’Mig lyster inget sådant tal, jag gör vad jag har lust med

och mången är den karl som jag har tagit mig en dust med.

Det konstig är bara – är han dummar än jag

så blir han lik förbannat min chef en vacker dag,

det är samhällsmelodin’, sa Anne-Marie.

 

’Det är orättvist, jag låser in min chef på toaletten,

det låter kansek fult, men han kan sitta på klosetten.’

Sen börja hon att jobba mens han miste sin balans

och sprängde dörren, sket och skrek att firman den var hans!

’Det är din teori’, sa Anne,Marie.

 

’Jag gör en del av jobbet, jag vill också få bestämma!’

’Håll käften och försvinn så ska jag ge dig drygt en femma!’

’Men jag har barn’, sa Anne-Marie, ’jag måste ha ett knog.’

’Med ditt lilla kvicka huvud klarar du dig nog.’

’Man får ha fantasi’, sa Anne-Marie.

 

Men –

det gällde inte huvet för det gällde hela kroppen,

hon nådde inte toppen för hon sakna lilla snoppen.

Hon fylldes successivt av en allt större bitterhet:

’Man får en del, man får ej allt är min erfarenhet.

Men ska det kallas liv’, sa Anne-Marie.

 

’Ett sådant liv kan ingen riktig människa fördraga,

det vill jag inte längre, jag ska taga mig av daga.

Jag litar på min dotter, hon som kommer efter mig’,

sa Anne-Marie, gick upp på vind’ och hängde sig.

’Nu är min tid förbi’, sa Anne-Marie.

 

Men –

uppfatta på rätt sätt vad vi givit som exempel

och fortsätt ni och kämpa mot ett nedbrytande rollspel.

Vår avslutning om Anne-Marie är ej definitiv

och inget blir sig likt så länge liv föder liv.

Man får ha fantasi, som Anne-Marie.

La-la-la-la-la-la-la-la-la…

För säga vad man vill om Anne-Mariiie

nog hade hon väl en viss fantasiiii?

Text&musik Kjerstin Norén

 (Röda Bönor, LP 1977)

 

Sången om kvinnans otäcka roller

Ho ho ho ho – what you’ve done to me :/

I never will forget what you’ve done to me!

 

En gång var jag rätt mäktig

då var jag schysst mot dej.

Jag var väl ganska präktig

mot både dej och mej.

Men sen så blev jag dräktig och när du fatta’ det var genom dej

då blev det början till en stor misär för mej.

 

Oooh, vad du gjort mot mej :/

Jag ska aldrig glömma vad du gjort mot mej.

 

Du lät mig vara moder

för att föröka dej

och barnen kom i horder

och vårdades av mej.

Av tårar grät jag floder

det blev ej tid för mig,

jag gillade mina barn men jag gilla’ inte mej

 

Du gjorde mej till madonna

en helig brud åt dej,

men det fick du väl sona,

jag fick ej lust till dej.

Jag satt där med min krona

men klaven gav jag dej

som tacken för att du hade sublimerat mej.

 

Oooh, vad du gjort mot …

Du trodde jag var ett revben

en liten del av dej

men där stod du på fel ben

det stämde ej på mej.

Och det fick du väl se sen

när jag blev nästan lika stor som dej

och nu är jag så stor att jag kan slåss mot dej.

 

Du sa jag var en häxa

när jag var klokare än dej.

Då lärde jag mej en läxa,

jag litar ej på dej.

Min kunskap den ska växa

och du ska akta dej,

min lärdom står mot din och jag tror den klarar sej.

Oooh, vad du gjort mot…

 

Du önskade dej en snygg brud

att attrahera dej

och med varenda ny skrud

uppmuntrade jag dej.

Ditt syfte var dock skumt ju

det insåg jag för mej

för innerst inne ville du avkläda mej. 

 

Ja, du gjort mig till en hora

till kroppen under dej,

mitt värde jag förlora

när jag blev en slav åt dej.

Mina plågor blev så stora

att jag kom att hata dej,

men det tröstar mej att du fick syfilis och gonorré av mej.

 

Ooooh vad du gjort mot…

 

Sen fick jag var hustru

och sopa efter dej

Det gav en stor tristess ju

som uttråkade mej,

Min framtid var en ljus du,

jag såg ju bara dej

men jag tänkte på Clark Gable när jag låg med dej.

 

Ooooh, vad du gjort mot…

 

Du sett mig som en bebis

att söka skydd hos dej

där gav du mej en själskris

för jag kan klara mej.

Att bara leva delvis

är inget liv för mej,

vill du ha mej får du ta mej men ta allt av mej.

 

Ooooh – ta allt av mej:/

vill du ha mej får du ta mej men ta allt av mej!

 

För det kommer nya tider

det gäller också dej.

Dom kommer genom strider

emellan mej och dej.

Dom kommer sent omsider

men ej för sent för mej

och jag ska lära dej att vara fri med mej.

 

För jag vill vara kvinna

med plats för hela mej (dej)

allt det gamla ska försvinna

det gäller också dej.

Det finns en värld att vinna

för både dej och mej

och jag ska hjälpa dej att vara fri med mej.

 

Ooooh, vad du gjort mot mej

det ska jag aldrig göra dej.

Det finns en värld att vinna för både dej och mej…

 

och jag ska hjälpa dej, och du ska hjälpa mej, och jag ska hjälpa dej och du ska hjälpa….

Text Kjerstin Norén, Musik Röda Bönor.

(Röda Bönor, LP 1977)

Helene Bergman, ansvarig utgivare.

 

Den oberoende Kärringbloggen är helt beroende av läsarnas gåvor.

Tack till dig som redan har swishat! Du som också vill stötta Kärringbloggen!

Swisha en gåva till 123 22 07 975

eller till PG 62 42 09-3

 

 

 

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

1 × tre =