Lyckan efter mitt vinterbad.
Foto: Jördis Donobauer

Att skriva om min passion för havsbad, sommar som vinter är att skriva om en stor kärlek. En älskare som alltid finns där med en vidsträckt famn öppen för mig, närhelst jag vill sjunka in och ner i den.Oberäknelig ja, vresig ibland, oåtkomlig stundtals, men ändå alltid där. Jag anpassar mig, bara för att få uppleva njutningen av att sänka mig ner i salt, blått havsvatten och omfamnas av det stora blå. Jag är aldrig så trygg som när jag stiger upp till ytan för att sedan breda ut min kropp och låta den viljelöst flyta med strömmen bort mot horisonten.

Att bli ett med havet, att överlämna min kropp, min själ och mina tankar – att lämna allt till havet, är en frihetskänsla som överstiger allt annat. Mina gener formade av generationer havsmänniskor, fiskare, lotsar och sjömän talar till mig när jag är nära havet. Hade jag fått leva en gång till hade jag gått till sjöss.

Min pappa formade mig som bra pappor gör som älskar sina döttrar. Men jag har aldrig grälat så häftigt med någon som med honom, alltid om politik. Aldrig om min frihet. Han var skeppsbyggaringenjören som byggde modellbåtar. Jag minns som treåring hur jag såg honom med en välformad kropp, iklädd 40-talets korta badbyxor, dyka ned i havet i ett perfekt svanhopp. Hur han trampade vatten på djupt vatten och med öppen famn ropade att jag skulle hoppa ner i vattnet till honom. Han skulle ta emot mig. Jag stod på den höga bryggan, med en grön korkflytväst fastsatt runt min lilla flickkropp. Jag hoppade, med en ilning av rädsla och togs emot av pappas starka armar. Tryggheten, tilliten och kärleken till havet jag kände då har följt mig hela mitt liv.

Jag hyrde en liten lägenhet på Hönö i höstas, för att kunna se havet. Men för att bada måste jag ta mig till en klippa med badstege. Det började bli kallare och höststormarna närmade sig. Men jag badade. Då när jag sitter på en klippa för att torka ser jag hur en båt närmar sig. Den la bi vid badstegen och jag frågade vad mannen i båten skulle göra. Han berättade att det skulle bli storm nästa dag och därför måste badstegen tas upp. Jag kunde inte stanna kvar och se hur min möjlighet att sjunka ner i havet togs ifrån mig. Jag kände en sorg jag först inte begrep. Långsamt kom jag till insikt att någon med berått mod, avskärmat mig från det hav jag älskar. I höststormen gick jag upp på de höga klipporna nära min lilla lägenhet. I min havssorg njöt jag av de höga vågorna som bröt mot klipporna och vinden som slet i mitt hår. Det var kallt och nu var det bara för mig att vänta till sommaren igen, när jag återigen kunde bli omfamnad av havet.

Men självklart kunde jag inte hålla mig, havet kallade. Jag letade och hittade en klippa med badstege. Det tar en timme att med buss resa från min lägenhet mitt i Göteborg till den klippan. Hösten kom och jag badade. Snart blev det kallare, men jag fortsatte att bada, nu med mössa och badskor. Jag var på väg att förverkliga min dröm om att bada på vintern också. För några år sedan, innan Coronan, och innan vinterbadandet blivit en trend, träffade jag en kvinna på tåget mellan Stockholm och Göteborg. Hon var ordförande för Svenska Simsällskapet. Hon berättade för mig att det går att fortsätta att bada på vintern också:

”Om du fortsätter att bada efter sommaren, minst en gång i veckan, vänjer sig kroppen och du kan till och med gå ner i vikt.”

Det samtalet har jag aldrig glömt. Det har legat där i mitt bakhuvud och malt. Jag måste besegra havet. Att  bara tänka den tanken är förment! Det går aldrig att besegra havet. Det måste mötas med kärlek och respekt. Den enda jag kan ändra på är mig själv. Jag övervann alltså mitt eget motstånd mot att låta min kropp omslutas av nästan nollgradigt vatten.

En del säger att jag är modig. Nej det är inte mod det är en drift, en drog, ett behov. Det är snarare en sinnlig njutning än mod. Att stå på den isiga badstegen, iklädd baddräkt, badskor som egentligen är strumpor som dykare använder och en mössa på huvudet är förenat med förväntan om njutning. Att ta steget ut i havet och känna att vattnet är varmare än luften, att slänga kroppen ut i vattnet, för nu finns ingen återvändo och bli medveten om att jag klarar det, det är en seger över mig själv. Havet tar emot trots att det är kallt och en lyckokänsla sprider sig i hela kroppen. Det är min känsla och längtan till havet som driver mig. Men nu, tack vare vinterbadartrenden, kan jag också läsa hur nyttigt det är. Jag har fått hälsobonus på min passion.

Och allt går att förklara medicinskt. I Amelia säger Helena Kubicek Boyy, psykolog och författare till Wild Swimming- Bada för livet:

”Vi får en stark reaktion i kroppen när vi badar i det iskalla vattnet, som ger upphov till lyckokänslor. Kroppen ställer in sig på överlevnadsläge, genom att starta sitt värmesystem för att hålla de vitala organen varma. Då frigörs även endorfiner som gör att vi känner oss alerta.”

Studier visar också att vi får bättre immunförsvar, att det bruna nyttiga fettet ökar och att vinterbad också gör att vi blir mer stresståliga. Läkaren Mikael Sandström säger så här i Amelia:

”Att bada på vintern kan vara en skön upplevelse, förutsatt att man inte är hjärt – eller  lungsjuk. Risken för patienter med hjärtsjukdom som till exempel kärlkramp, är påtaglig.”

Så om du är osäker på din hälsa rådgör alltid med en läkare innan du börjar vinterbada!

Råder vinterbadaren

Helene Bergman

Kärringbloggen tar gärna emot gåvor!

Swisha till 123 22 07 975

Istappar på badstegen.
Foto Helene Bergman

2 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

elva + 4 =