Vår riksdag firar 100 år av kvinnlig rösträtt tillsammans med den feministiska regeringen den här mandatperioden. Samtidigt brer sig den islamistiska könsapartheiden och det islamistiska kvinnoförtrycket ut sig i vårt land.

Kvinnoförtrycket och könsapartheiden sker under överinseende av till exempel Göteborgs Moské. 

Redan 2015 påpekade jag det i en debattartikel i GP.

https://www.gp.se/debatt/stå-upp-för-alla-kvinnor-säg-nej-till-könsapartheid-1.128791

Innan jag skrev artikeln hade jag fått en broschyr i min hand. En broschyr som var utgiven av Göteborgs Moské.

Då 2015 stod varje fredag och lördag islamistiska Dawah – missionärer i köpcentret Nordstan i Göteborg och delade ut broschyren Kvinnan i Islam. Jag läste bland annat:

” I extrema fall, då hustrun beter sig upproriskt, och större skada så som skilsmässa, därför är ett troligt initiativ, tillåter den mannen att ge sin fru ett lätt slag som inte får träffa ansiktet, inte orsaka någon fysisk skada på kroppen eller lämna någon form av märke…. Det kan i vissa fall tjäna till att göra hustrun uppmärksam på allvaret om hon skulle fortsätta med sitt oresonliga uppförande.” 

I min enfald trodde jag, efter det att min debattartikel publicerats 21 augusti 2015 att NÅGON skulle reagera, t ex en allmän åklagare eller så. Men nej, ingen reaktion från någon behörig, ingen politiker, ingen polis, ingen ansvarig i hela Sverige som reagerade på uppmaning till kvinnomisshandel. Inte heller någon annan journalist. Inte ens GPs redaktion. 

Så för någon vecka sedan avslöjade TV4 Nyheter att Göteborgs moskés hemsida hade en flik ” Om Islam”. Den här fliken länkar vidare till en hemsida skriven på svenska med namnet ”New Muslim Guide”. Här förklaras hur en kvinna sexuellt ska ställa upp för sin make när han än så önskar.

Magnus Ranstorp, terrorforskare vid Försvarshögskolan reagerade och skrev en debattartikel i GP: 

” Där står till exempel under ”Mannens rättigheter i äktenskapet” att en ” muslimsk kvinna ska vara lyhörd för sin makes sexuella behov och rekommenderas att göra sig fin för honom. Om hon avvisar hans legitima sexuella närmanden begår hon synd såvida det inte finns något giltigt skäl, såsom menstruera … eller vara sjuk”. 

Vidare stod det  ”en av den äkte mannens rättigheter är att hon inte får lämna hemmet utan hans tillåtelse, oavsett om det rör sig om ett personligt eller allmänt ärende.”

Magnus Ranstorp avslutar sin debattartikel: 

” Vi får aldrig tumma en millimeter på våra grundläggande värderingar om jämställdhet, kvinnans rättigheter och vårt arbete mot hedersförtryck och andra försök till inskränkningar i demokratiska samt individuella fri- och rättigheter. Det gäller att vara övertydlig. Det bör även Göteborgs moské inse.”  

I Sverige 2020 lever alltså kvinnor, beroende på vilken gud de tillber under skilda lagar. 

Att ha olika lagar för människor som bor i samma land kallas för apartheid. Det var det systemet som tillämpades i Sydafrika för de svarta. 

I Sverige har alltså ett könsapartheids system tillåtits som strider mot våra grundlagar. 

I vår svenska regeringsforms andra paragraf står att 

”det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande på alla samhällsområden.” Samhället ska verka mot diskriminering- även på grund av kön. 

Jag upprepar de krav jag ställde i min debattartikel i GP  21 augusti 2015. 

Jag vänder mig återigen till statsministern i den feministiska regeringen, Stefan Löfven, inklusive MP, L och C och kräver att regeringen lever upp till regeringsformens bestämmelser och:

  • Tillsätter en kommission som består av kvinnliga experter   som vittnar om könsapartheiden.
  • Stoppar skattebidragen till de extrema islamisterna.
  • Startar en folkbildningskampanj i svensk kvinnohistoria och utbildar i de lagar som finns på jämställdhetsområdet.  

Kärringbloggen är gratis att läsa, men kostar att skriva och att producera. 

Därför är Kärringbloggen beroende av frivilliga gåvor. Och en gåva är en gåva. 

Swisha valfritt belopp till 123 22 079 75

Stort tack! 

Helene Bergman 

  

KRÖNIKA

I väntan på att DOMEN meddelas i Göteborgs Tingsrätt, tisdagen 11/2 2020 klockan 11:00 i Förtalsrättegången mot Ann-Sofie, Soffan, Hermansson spolas mitt minne tillbaka.

Jag ser overkliga bilder på en TV-skärm. TV:n är upphängd i hörnet i den blomsteraffär där jag just köpt höstblommor. Varför har blomsteraffären en TV förresten? 

Det är den 11 september 2001 runt 10.00.

Två passagerarplan flyger in i World Trade Centers tvillingtorn på Manhattan. 

Dessa två händelser är förknippade med varandra. Jag beskrev det i min tidigare krönika https://bergmanhelene.com/karringbloggen/

Sedan rättegången för nära två veckor sedan har jag träffat och talat med människor. Alla frågar hur jag tror att det kommer att gå? Blir Soffan friad eller fälld?

Jag svarar att jag inte vet. Att jag är osäker. Förtalsrättegången liknar ingen tidigare rättegång som ägt rum i Sverige. 

De som tror att rättegången enbart handlar om Soffan bedrar sig. Nej det handlar om att Systemet är av stål och betong och kan hålla stånd mot politisk extremism. En extremism som vill störa och skapa kaos i den svenska demokratin. 

Krafter som redan infiltrerat den demokratiska samhällskroppen. 

Själva rättegången och inte minst utfallet är en vattendelare. Hur än domen blir. Det är det enda jag vet. 

Kaféet vid Göteborgs hamn

Jag sitter på ett kafé nära kajen till Göteborgs hamn. Längre bort skymtar Älvens gråa vintriga vatten. Kafeét ligger mellan två politiska poler. Det är nära 90 år emellan.

Norrut ligger Köpmansgatan 12. 

Det var här under andra världskriget som Torgny Segerstedt, huvudredaktör för Göteborgs Handels – och Sjöfartstidning och en av de få modiga publicister i Sverige mot Hitler avslutade sin I Dag spalt 3 februari 1933 med följande ord:

”Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning.”

Redan efter några dagar skickade den tyske riksministern Hermann Göring ett hotbrev till GHT.

”Som uppriktig vän till Sveriges folk ser jag i dylika smutsiga utlåtanden en allvarlig fara för ett vänskapligt och hjärtligt förhållanden de båda folken emellan. Innan vidare åtgärder vidtagas, anhåller jag om underrättelse huruvida Eder redaktion i framtiden kommer att inskrida mot dylika yttranden.” 

Torgny Segerstedt svarade i GHT 1933-02- 08, i en ledare:

”Det förefaller som herr Göring trodde att Sverige vore något slags annex till det Tyska riket.” 

Under 2:a världskriget inskränktes den svenska tryckfriheten och därmed yttrandefriheten. Hela tidningsutgåvor stoppades eller publicerades med vita, tomma spalter, där texten tagits bort. 

Torgny Segerstedt har ansetts vara en av de mest betydande  antinazistiska publicisterna under kriget; vissa av hans artiklar lästes upp i engelsk radio samma dag som de publicerats och i Norge betraktades han som folkhjälte. ( Wikipedia)

Svartcensurerade tidningssidor

Då jag som 24-årig journalist 1970  gick i korridoren på väg till GHTs centralredaktion såg jag de gulnade, svartcensurerade ledarsidorna inramade och upphängda på väggen. 

Den bilden är för evigt fastetsad i mitt minne.

Söder om kafeet, där jag sitter, ligger Järntorget. Arbetarrörelsens hjärta i Göteborg. Här har Soffan sin hemvist. 

Torgny Segerstedt stod upp mot Hitler. Ann-Sofie, Soffan, Hermansson står upp mot de extrema islamisterna. Båda två använder ordet som vapen. 

På kaféet träffar jag en man som levt större delen av sitt liv i forna kommunistblocket. Nu bor han i Sverige sedan ett antal år. 

Jag berättar om Förtalsrättegången. 

Han säger att i mitt dåvarande hemland under kommunismen kallades just sådana här rättegångar för Koncepträttegångar.

”Man visste utgången, eftersom domstolen hade anpassat sig till en färdig ideologi, det kommunistiska partiets ideologi.”

Det var det som Soffans advokat Allan Stutzinsky sa i sin slutplädering:

”Skillnaden mot en politisk rättegång i en demokrati är att vi inte vet utgången. I en diktatur är också en politisk rättegång given. 

Vi diskuterar den eventuella utgången av Förtalsrättegången. 

Vi enas om att om Soffan frias finns det sunda reflexer i det demokratiska Systemet.

På lördag i Stockholm har Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi bjudit in till ett samtal med rubriken: 

”Extremiststämpel. Vägen till censur?”

Det är dessa två kvinnor som åtalat Soffan för grovt förtal. Mötet hålls på ett cafe i anslutning till Stockholms moské. En moské som har anknytning till Muslimska Brödraskapet. En moské som finansieras via svenska skattemedel. 

Nu är det bara att hoppas att domaren och  de tre nämndemännen, varav en kvinna,  i Göteborgs Tingsrätt fastställer en demokratisk dom.

Fälls Soffan då är det tecken på att yttrandefriheten och därmed en av hörnstenarna i den svenska demokratin är på väg att raseras.

 

Kärringbloggen är gratis att läsa, men kostar att skriva och att producera.

Därför är Kärringbloggen beroende av frivilliga gåvor. Och en gåva är en gåva. 

Swisha valfritt belopp till 123 22 079 75.

Stort tack! 

Helene Bergman